Debattinlägg och meningsutbyte

utifrån ett paraliberalt synsätt

Pragmatiska förhållningssätt till religiösa utsagor

Bästa landsmän, svenska muslimer,

Detta är den nästa artikeln i en serie där jag vill få en dialog över de gränser som kan sättas av skillnader i religion eller i kulturell referensram. Min avsikt är att dialogen ska vara ärlig och respektfull, och att den inte ska väja för svåra frågor utan istället vara helt uppriktig. Därför kommer jag också att ta upp en del utsagor av skribenter inom er grupp, och att föra fram motsatta argument när jag har avvikande åsikt. Sådana invändningar är alltid avsedda som inbjudan till fortsatt diskussion.

I den här artikeln vill jag behandla frågan om pragmatiska förhållningssätt till religiösa utsagor, där jag med 'utsagor' menar trossatser (sådant man tror på) och religiösa regler. Med 'pragmatiska' förhållningssätt menar jag sådana där man bedömer resultaten av det som sägs i utsagorna, snarare än deras sanning (för trossatser) eller deras auktoritet (för reglerna).

Låt mig börja med ett konkret exempel. I en artikel på webbplatsen 'Call to monotheism' http://www.call-to-monotheism.com/of_course_apostates_should_be_killed skriver Bassam Zawadi följande:

A person who would openly declare his apostasy affects the people around him. The people around him might ask themselves "Why on earth did this Muslim leave Islam? Is he out of his mind? Or maybe he discovered something wrong with Islam? Maybe Islam isn't that clear after all!" These people would then start to doubt their religion. If they seriously doubt their religion, they cease to be Muslims. If they cease to be Muslims that would very likely land them up in the blazing fire of Hell for eternity.

Eftersom vistelse i helvetet till tidens ände är det värsta som kan hända en människa, och oändligt mycket värre än något som man kan råka ut för i jordelivet, så drar han slutsatsen att det är korrekt att apostaten avrättas. Visserligen är det bara en möjlighet, och inte något säkert resultat att andra människor tar intryck av apostaten, men resultatet är så avskyvärt att även en liten sannolikhet för detta motiverar det hårda straffet mot honom.

I det här exemplet finns åtminstone fyra aspekter som man kan förhålla sig till pragmatiskt. Den första aspekten är när apostatens föredöme leder till att andra personer lämnar islam. Sådana trossatser från deras sida leder till att de kommer att hamna i helvetet, efter vad Bassam Zawadi anser är mycket troligt.

Införandet av regeln om avrättning av apostater kan motiveras antingen som en bestraffning, eller med att den har en avhållande verkan. Den kan ha effekten att den som avviker från islam behåller detta för sig själv, och inte talar om det för andra. Minskad spridning av apostas blir då en konsekvens av den nämnda regeln, vilket man får se som ett andra pragmatiskt omdöme om regeln.

En tredje aspekt kan å andra sidan vara att samma regel kan uppfattas som så motbjudande av så många, att färre personer ansluter sig till islam av det skält, eller lämnar islam just av detta skäl. Då får man alltså en konsekvens i motsatt riktning. Även detta faller under kategorin av pragmatiska synpunkter på regeln.

Slutligen finns en fjärde aspekt, som nu gäller den underliggande trossatsen att den som avfaller från islam hamnar i helvetet. (Aspekt två och tre gällde konsekvenser av regeln). Om man accepterar den nämnda trossatsen, och även islams föreställning om helvetet, så är det kanske naturligt att instämma i Bassam Zawadis resonemang. Därför kan man diskutera de pragmatiska effekterna av denna underliggande trossats, som ju på ett indirekt sätt leder till att människor kommer att avrättas för sin sviktande tro. Det finns också andra konsekvenser. Om den som har förlorat sin tro har möjlighet att tala om detta så kan det bidra till en mer inträngande diskussion om trons innehåll. Och omvänt, om ingen törs stå upp och ifrågasätta gällande doktriner så finns en uppenbar risk att tron förytligas och reduceras till ett slags konvention.

Det här exemplet visar att pragmatiska omdömen om en religiös utsaga ibland kan vara rätt komplicerade, men å andra sidan finns det också enkla fall. En vanlig typ av sådant omdöme är när man säger "det är gynnsamt för samhället om människorna där tror på X" där X kan vara antingen en viss utsaga, eller en religion som helhet. Sådana omdömen kan vara relevanta i en diskussion om hur samhället ska se på en viss religiös sekt eller trosinriktning, vare sig den är en gren av kristendomen, islam, eller någon annan religion. Diskussionen kan då till exempel gälla om samhället ska ge ett aktivt stöd till trosinriktningen ifråga.

Två principer är viktiga i sådana sammanhang. För det första: man ska inte blanda ihop pragmatiska omdömen med frågor om trossatsers sanning eller trovärdighet. En ifrågasatt sats blir inte mer sann för att det är gynnsamt för samhället att människorna tror på den, och den blir inte mindre sann för att vi bedömer att den är skadlig för samhället eller för människorna. De flesta troende anser väl att Gud inte vill det som är skadligt på det sättet, men å andra sidan kan vi inte alltid förstå skälen för att något händer. "Guds vägar är outgrundliga" är ett klassiskt uttryck inom kristendomen.

För det andra: för att pragmatiska omdömen om religiösa utsagor ska vara trovärdiga i en diskussion så får denna inte begränsas till utsagor som säger att något är positivt. I diskussionen måste man lyssna lika mycket på negativa utsagor som till exempel säger att det är skadligt för ett samhälle om människorna där tror på en viss trossats X. Detta är nödvändigt för att diskussionen ska bli allsidig och trovärdig. Enligt den första principen ska sådana negativa utsagor inte ses som något ifrågasättande av den religiösa giltigheten för trossatserna ifråga.

Däremot kan förstås negativa omdömen användas för att sprida en allmänt negativ syn på en religion eller religiös inriktning. Om omdömena är ogrundade kan de alltså bidra till kristofobi eller till islamofobi. Sådana situationer hanteras bäst genom öppen diskussion med argument för och emot.

Pragmatiska omdömen förekommer om både kristendom, islam och andra religioner, och även om ateism eller agnosticism. Det klassiska exemplet är omdömet "om det inte finns någon gud så finns det ingen moral" vilket mer exakt kan omformuleras till "om människorna inte tror att det finns en gud så har de ingen moral". Detta omdöme om ateister är alltså både pragmatiskt och empiriskt. Genom att studera de verkliga förhållandena kan man avgöra om det stämmer eller inte.

Med detta som bakgrund ska jag nu gå över till att granska hållbarheten i några pragmatiska omdömen om islam vilka har framförts i diskussionen, främst i seriösa artiklar på olika webbplatser.

Dictionary.com for pragmatic, www.dictionary.com/browse/pragmatism

a philosophical movement or system having various forms, but generally stressing practical consequences as constituting the essential criterion in determining meaning, truth, or value.